längtan efter nangiala
jag tänker på alla minnen och underbara stunder, jag skulle bara vilja få uppleva allt det där en sista gång. jag önskar att jag insåg innan att det var dax att ändra sig, men det är ju alltid bra att vara efterklok. Jag vet att allt är mitt fel. det är mitt fel att jag blivit behandlad som jag blivit, de är mitt fel att jag blivit avvisad och det är mitt fel att han mår som han mår. allt är mitt fel. varför kan man inte vakna upp när första klockan ringer, och inse att nu måste något hända? Dom säger att man måste mista något för att inse vad man har, men fyfan vad onödigt det är.. för nu är det försent. nu finns det inget jag kan göra. jag skulle ge dig hela världen bara jag kunde. jag vill att vi ska vara mina och babert igen. vi två, i ett rum med flera tusen människor, men vi ser bara varandra.. ingenting annat existerar.. det vill jag uppleva igen. då de bara var du och jag mot världen, när vi var oslagbara tillsammans.. vi var fan bäst tillsammans, och nu är allt borta. helt plötsligt så är allt bara över. och jag vet att alla säger att det kommer bli bra, och det kommer ordna sig, men jag vill inte att de ska bli bra, jag vill bara ha ROBERT. jag vill inte att de ska bli bra på något annat vis. Mister man en så står tusen åter, men de skiter jag så jävla mycket i. det finns en person jag vill ha, ingenting annat.. inga ord kommer hjälpa, ingenting kommer hjälpa. det spelar ingen roll hur många panikattacker och självmordstankar man får, för de kommer ändå inte hjälpa!! för livet suger så jävla hårt och det finns ingenting annat som suger mer än livet. Livet kan dra åt helvete, jag fucking hoppas att världen går under eller att någon kommer och skjuter mig
jag vet att jag har sgat att jag ska vara stark, men de var bara skitsnack alltihopa. i hopp om att robert skulle bli lite ledsen och ta tillbaka mig.. man är så jävla patetisk. jag inser nu att ingenting hjälper så vad fan är jag kvar för. jag har inget att leva för längre..
hej amina. jag läser din blogg ibland. jag blir så ledsen när jag ser detta. har varit i precis samma situation. han var allt. hela världen. och jag förstår hur du känner. man önskar att någon hoppar fram ur busken å dödar en när man är påväg hem. om du vill prata så finns jag , även om vi inte känner varandra.
jag bor i jönköping btw.
jag önskar med hela mitt hjärta att jag skulle kunna göra något åt saken. Att jag kunde ge tillbaka erat förhållande, eller slänga bort dina känslor, ge dig ett piller som gör dig super lycklig, jag önskar med hela mitt hjärta att jag skulle kunna göra någonting åt saken, för det är så jobbigt att läsa att du, som är en vän till mig mår såhär dåligt, och verkligen inte trivs. Jag önskar jag kunde göra något åt saken, och jag hoppas att du vet det. Jag står bakom dig, håller upp dig, och fångar dig, om det så behövs. Behöver du något, eller någon. Så finns jag. älskar dig ifrån tårna till toppen av mitt huvud.
Jag är bara en random läsare. Men mitt råd till dig är att ta en dag i taget när man har förlorat någon som står en så nära att man TROR att man inte kommer kunna leva utan den. Hur illa det än är, hur långt ner på botten man än är, hur gärna man än vill dö så funkar det ändå. Man vet inte hur, men det gör de. Jag säger inte att livet går vidare precis nu. Nej, det kommer stå stilla. Det kan stå stilla så jävla länge. Men en dag, då kommer det att börja rulla igen. Och fram till dess så är det en dag i taget. Idag ska du inte tänka på alla tårar du kommer gråta imorgon. Idag ska du ta itu med dom tårarna du gråter idag och alla känslor du har idag. Det som kommer att komma imorgon tar du imorgon osv. Och jag vet att det låter så jobbigt, men saken är den att man får må dåligt. Det är nog viktigast av allt och veta det, att man får faktiskt.
Ja, lite konstigt råd där kanske. Men jag är som sagt bara en random läsare, en random läsare som vill hjälpa om jag kan.
Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna.
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas.
Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av det
att falla till botten,
slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit.
Om du kollar tillbaka, ser du att du själv lag ut denhär förr. Kanske du också ska ta till dig den nu.
Visst är det jobbigt? Att den person som kan göra en till världens lyckligaste även kan göra en till den olyckligaste.
Keep on fighting, vi går (nästan) alla igenom detta minst en gång i livet.
