ja, kära läsare.. igår när jag låg och stirrade på min älskling så fällde jag en tår. men inte för att jag var ledsen, utan för att jag är så otroligt tacksam över att han är min. det är fanimej helt sjukt, att jag är så himla kär så att jag börjar lipa för det, finns det ingen gräns för hur kär man får vara?

ingen kommer någonsin kunna ersätta min robert! men, på tal om det, så kommer jag inte behöva någon ersättare heller, alltid ska han vara min<3 pöss

jaja, nog om det. vi ringde sjukhuset idag, och det var ingen svininfluensa som tur var. men läkaren sa att vi inte skulle gå ut och träffa några "normala människor", (som han själv uttryckte det) förrens vi var friska. så jag antar att det inte blir någon skola på hela veckan. jag hade fan planerat skola imorgon ju! jag saknar min klass.. och jag vill inte missa såhär mycket :( åh. jag kommer ligga efter hur mycket som helst. jag funderar starkt på om jag kanske ska gå och kolla upp ifall jag har någon slags sjukdom för dåligt-immun-försvar-skit.. man börjar ju tvivla. förrförra veckan låg jag också hemma halv död!

och jag känner mig bara värre och värre. jag har haft konstant huvudvärk sedan i söndags, och hela skallen dunkar och mina ögon är helt dåliga. jag ser liksom lite halv immigt och.. ja, jag vet inte hur jag ska förklara riktigt. blöder näsblod (vilket är väldigt konstigt då jag aldrig blöder näsblod i vanliga fall och bara har gjort det en gång förut, och då var jag sju år!) , hostar, är allmänt seg och svag i kroppen, mår illa och har feber. inte lite jobbigt ,visst?

nej, nu ska jag krama om min lilla teddybjörn som ligger i sängen och myser till smala sussie :) hörs