Klockan är ca halv sju när jag börjar skriva detta inlägg. jag har inte gått och lagt mig än. jag är skit trött, det har jag varit hela natten, men jag har inte kunnat sova. Det gick bara inte. Jag har gått igenom alla mail på facebook, och jag bara log. Jag kan inte förstå att jag log. Jag ler inombords nu när jag tänker på det tom. Jag borde egentligen sitta och stor böla pga några andra mail i den där lilla inkorgen. Men jag bryr mig inte om de just nu.. jag bryr mig bara om att jag är så jävla glad över att jag en gång har fått lära känna världens finaste kille.. gud så glad jag är över det, helt sjukt. 

Varför sitter jag inte och gråter över att den killen bokstavligt talat är död? Varför är jag inte ledsen för att någon annan har tagit sig in i världens finaste pojkes kropp och blivit en annan person och skriver helt sjukt elaka saker till mig? Jag vet inte. Jag har faktiskt inget riktigt svar på det, och jag förstår inte på mig själv just nu faktiskt. Jag känner en lättnad på något sätt. Jag kan inte förklara alls hur jag känner.. jag sitter inte och tänker på hur jävla dåligt allting är just nu, jag har suttit och tänkt på hur jävla bra allt har varit och fått små lyckorus och känt mig tacksam för att just jag blev den personen som fick vara med om det.. Är det inte sjukt? Hur det kan ändras så snabbt? Jag ska inte ta något för givet, imorgon kanske jag vill dö igen, men de löser vi då. Just nu känns allt bara.. helt okej bra. Bara han är lycklig så kommer livet sluta bra

Ja hörni. Jag är verkligen så jävla glad just nu.. Jag blev så jävla glad av att läsa de fina ord han en gång skrivit till mig, jag är så jävla glad över vad vi en gång haft, jag finner inga ord! Men riktigt jävla tacksam är jag, och det kommer jag alltid vara även fast det har blivit som det har blivit. Allt jag önskar nu är att du hittar någon som är bra för dig, och att du hittar rätt balans i livet igen och tar dig upp på båda benen och står kvar där. Jag önskar verkligen att den person jag lärde känna kommer komma tillbaka, för den personen är en helt sjukt underbar människa som jag tror kan komma långt här i livet och lyckas! 

Kanske känner jag mig stark och tacksam för att jag insåg att jag har så jävla bra vänner och familj som faktiskt älskar mig? Tack för att ni hjälpt mig och fått mig på rätt spår, tusen tusen tusen tack till alla. Och jag känner mig nästan lite glad över att det är över nu, det som är så jävla tråkigt är själva sättet det slutade på. För det var inte bara min andra halva, utan min bästa vän också. Om saker och ting hade slutat annorlunda hade det varit mycket skönare, men nu är det såhär, och jag är nöjd bara det går bra för dig.

Personen i fråga läser inte ens min blogg, och det finns nog ett fårtal som fattar vem jag snackar om, men resten behöver inte förstå. jag ville bara skriva av mig lite av mina känslor, för det känns så himla skönt. Jag vill knappt sluta skriva. Jag känner så mycket. Jag fattar inte hur fan jag kan känna såhär ens, haha.. de är lite komiskt, med tanke på hur gårdagen såg ut! (hehe cool gubbe). Nej hörni. Jag måste sluta skriva, för de kommer inte komma så mycket mer vettigt! Kramfrånmigtillminakäravänner. 


Det här är något jag alltid kommer att minnas!
Jag ångrar ingenting med dig, och jag kommer alltid älska dig iallafall!
Take care!

Om man är stark, när man vågar hoppas när allt är som sämst, och inget ljus finns.. så måste jag vara den starkaste som finns. Att vara stark är INTE att kunna hoppas, det inser jag nu. 

Idag har jag fått mått så jävla bra i två timmar. Ta mig tillbaka

Jag vet att jag inte har uppdaterat så mycket på senaste, förlåt för det, mina trogna läsare. ni är trots allt några styckna iallafall! jag har inte riktigt orken eller tiden just nu. Jag fick en fråga om varför det tog slut mellan mig och robert, och det är väl inte direkt något jag vill gå in på så mycket direkt, men man blir ju faktiskt nyfiken om man följer någons blogg och något händer, så jag förstår. För att göra en lång historia kort, så bråkade vi mest hela tiden. Och tillslut så rinner det över, och det gjorde det för både mig och robert. Vi hade ingen respekt för varandra längre, så det funkade helt enkelt inte. vi provade med alla jävla metoder som skulle funka, men icke. 

Nu är vi på spåret igen, och jag vill verkligen att vi ska kunna bli det vi en gång varit förut, för jag älskar robert så sjukt mycket. Det är inte bara en pojkvän, det är en bästa vän, en hjälpande hand, en röd tråd i mitt liv som jag vill följa. Jag hoppas såklart till tusen att det reder ut sig, och att vi hamnar på rätt bana igen. men man vet ju aldrig vad livet har att ge... det är bara att böna och be till högre makter helt enkelt :) 

Den här veckan har jag spenderat nästan alla dagar med robert, det har varit jätte skönt. Imorgon är det fredag, vilket innebär tre prov, och sedan ska jag till Kappahl för att lämna APU-papper, fick nämligen min praktik där. Sen följer jag med robert hem och njuter för stunden. Han åker till värmland över höstlovet, så då syns vi inte på en vecka. klockan är över elva, och jag ska upp sex, så jag antar att det är lika bra att borsta tänderna och krypa ner till kojs snart. Men först, måste jag nog plugga lite till. (och titta fb...) godnatt, och hoppas svaret dög :)

Trevligt att jag tappade plånboken igen, den ligger nu på ULs hittegods i uppsala. dit ska jag imorgon. Så nu fick mamma köpa mig en enkelbiljett för två zoner så jag kommer iväg till skolan imorgon. Efter skolan så blir de hem till mig, där jag får sällskap också.

Händer ingenting på internet, sjukt tråkigt. Jag är bara ledsen och har ont.. Hejdå. 
.... jag älskar dig med

igår var ett misstag. jag skulle aldrig åkt till jävla österbybruk. jag skulle aldrig sätt fram emot att träffa dig. 

du har visat mig tydligt vart jag står, och du har lagt ditt sista kort. hoppas du är nöjd nu, just nu känner jag att jag aldrig mer vill se dig, eller prata med dig. det här kommer vara skit jobbigt, men jag ska klara det. jag är starkare än vad Du tror. 

Att vara stark är inte 
att aldrig falla 
att alltid veta 
att alltid kunna. 
Att vara stark är inte 
att alltid orka skratta 
att hoppa högst eller vilja mest. 
Att vara stark är inte 
att lyfta tyngst 
att komma längst eller 
att alltid lyckas. 

Att vara stark är 
att se livet som det är 
att acceptera dess kraft 
och ta del av det 
att falla till botten, 
slå sig hårt och komma igen. 
Att vara stark är 
att våga hoppas 
när ens tro är som svagast. 
Att vara stark är 
att se ett ljus i mörkret 
och alltid kämpa för att nå dit.

1 år. 1 månad. 9 dagar.

i torsdags slutade jag fyra, och direkt efter det så drog jag ner på stan och inväntade älskling! vi gick och hämtade ut biljetterna till bion "Going the distance". Sen drog vi en buffé på Little Italy och det var GRYMT gott och jätte mysigt :D

18.10 började bion, och vi var dom ända i hela salongen, så jävla fult hahah! men mysigt.... gr. 
och jag säger bara det, fyfan vilken rolig film. älskar både Justin Long och Drew Barrymore och det var en scen som gjorde så att både jag och robert inte kunde andas och nästan ramlade av stolarna, den va så jävla rolig :D och jätte fin! 

var hemma halv tio ungefär, då satte vi på kvarteret skatan och sen slocknade vi nog ganska fort skulle jag tippa på! en hel bra kväll, som vi verkligen behövde. tack hjärtat mitt<3 

mitt huvud säger nej, mitt hjärta säger ja
min mage säger ja, mitt huvud säger nej.

med blodsprängda ögon och tårar i hela ansiktet, så funderar jag över om man ibland kanske måste göra något som man egentligen inte vill. göra något som man egentligen inte klarar av. 

jag tror egentligen inte på gud, men nu ber jag till dig.. hjälp mig att hitta tillbaka, även om jag är en dålig person. jag BER förfan!! 


jag älskar dig..

fredagen var menad att bli en grym party kväll. hade as kul i början hos josef, men självklart ska det alltid vara något som blir fel. fast nu vare typ 10000 jävla grejer som bara sket sig. 

kunde förfan inte ens gå när jag vaknade i lördags, har typ brutit knä. en jävla tomtejävel veva en påse med en glasflaska i rakt på mitt knä. snacka om att han ska få smaka på payback. ska nog leta upp kryckor hehe!! :D

idag är de lördag, eller söndag nu. robert och jag är hemma hos mig, vi somnade kl sju och vaknade ett..... men robert har somnat igen? typiskt. jag ligger vaken och tänker. 

fredagen var hursomhelst typ värsta dagen i mitt liv, lovar.

måste bara göra ett litet kärleksinlägg. När jag och robert hade ett år så gjorde jag aldrig något. så det får fan bli ett nu! 

jag är så romantisk. jag kunde inte hålla mig tills våran ett års dag! Så den 19 augusti, 2010 frågade jag min älskade robert om han ville förlova sig med mig. han sa jaa!!!! :D:D:D jag kunde inte ha varit lyckligare.. förutom att vi ska köpa nya ringar då. (hahahahahahaha!) inga kommentarer :( jag älskar dig så otroligt mycket, nu är du bara min. på riktigt! jag kan inte fatta att det har gått ett helt år.. jag finner inga ord. världens underbaraste och finaste människa är bara min. jag älskar dig baara mest!! tack för att du finns<3 

robert lars emanuel larsson.

på lördag är det exakt ett år sedan vi sågs för första gången. jag hade verkligen ingen aning om att jag skulle hitta världens bästa kille, på ett flygfält mitt ute i skogen, när jag egentligen hade en annan dejt inplanerad. vem hade kunnat gissa det? 

jag är nog en av de lyckligaste tjejerna, som har fått turen att få bli din. jag är glad för dina val som du gjorde, att du valde mig, stod på dig och att du lät mig ge dig en andra chans. jag är glad för att jag gjorde det! vi har så mycket historia bakom oss. vi har hunnit med så mycket på ett år. jag kan inte fatta att det gått ett år sen jag såg dig första gången. 

det tog mig en månad och sex dagar att bli kär i dig. "ingen förbjuden frukt", gjorde mig otroligt glad den kvällen då det blev du och jag. Jag hade en pojkvän, jag var förbjuden frukt... det var helt otroligt. Jag är fortfarande lika kär i dig, som den dagen jag kom på mig själv genom att vara dödskär. Jag blir nog mer och mer kär för varje dag faktiskt. 

Vi har haft våra svåra tider, vi har bråkat, kallat varandra dumma saker, busat, haft skit kul, gråtit i varandras armar, varit helt otroligt feta, äckliga, legat inne i flera dagar och bara kollat på film, skolkat, haft sjuuuukt mycket mys, och... ja. vi har varit med om så otroligt mycket. du är verkligen min bästa vän. och världens bästa pojkvän också! jag älskar dig mest, och jag menar det.

älskade pojke. vad skulle jag göra utan dig? du är det bästa jag har, och jag är så stolt för att jag har dig. du är så fin på alla sätt och vis, och jag kan fortfarande inte förstå att du faktiskt är min. jag litar på dig till 110%, och jag vet att du alltid finns där för mig när jag behöver dig. jag hoppas vi får en underbar sommar och att vi kan ha den bästa ett årsdagen någonsin, det ska vara du och jag. jag älskar dig otroligt mycket, av hela mitt hjärta och oändligt många varv runt rymden och tillbaka igen. tack för att du min, jag är din föralltid. pussamina :)

i fredags så var det mattenationella, som jag tyckte gick hyffsat bra. men, höga förväntningar är inget jag ska ha. efter provet slutade vi, och då gick jag till jobbet. eller, vi får hoppas på att det blir mitt jobb! just nu gör jag lite provision i tio dagar, och det gick faktiskt rätt bra. sålde som mest 3 pkt/h, vilket är det man ska sälja under provisionstid, och det var ju som sagt första dagen.... så säg inget elakt nu. 

efter det åkte jag hem med rebecca och robert och åt tacos och somnade mycket tidigt. hela lördagen låg jag och pälskling ute i solen och stekte, och idag är det endast plugg som står på schemat! 

och än en gång så känns allt bra för tillfället. jag hoppas innerligt att det håller i sig! för jag älskar dig robert jansson.  du är ljuset i mitt liv, släck inte det

igår måste ha varit en av de värsta dagarna i mitt liv, även fast jag mestadels bara var chockad och inte ens kunde förstå att det var sant, att någonting så hemskt kunde vara sant. jag kan nog fortfarande inte förstå, det känns bara underligt och väldigt, väldigt illa. tjejerna i klassen stöttade till 110%, och det var väldigt skönt och det förtjänar dom all kärlek för. åkte till sanna efter skolan och även hon gav mig mod, och styrka till att göra det som kändes rätt. att följa mitt hjärta helt enkelt.

jag vet att många kanske tycker att jag är dum i huvudet, men vad gör man inte när man är kär? man är så jävla blåst, men det jag och robert har... det är värt så jävla många chanser. jag vågar satsa igen! och jag hoppas förjävla mycket på att det är värt det, och jag tror det. jag litar på mitt hjärta, och mitt hjärta tillhör dig robert jansson. vare sig du vill det eller inte. han kom till mig igår, saker och ting löste sig och jag sket i skolan idag för att kunna få lite extra tid. kände som vi behövde det. jag älskar dig, min underbara pojke!


även om du såg ut såhär underbart fin i håret, så skulle du fortfarande vara den finaste pojken :) hehehehe! blondie på igång, HEY

brodern brås på min älskling också. (dock är simon snäppet sötare...)

hnu har älsklingpälskling åkt hem ifrån mig :( saknar honom redan. men vi pratar i telefon och det är lite, men bara liiite skönare. vi ska ses lite efter skola imorgon också, bra (A) sen äre ba fredag, och två på natten åker vi emot stockholm för att köa till idol! :D