Klockan är ca halv sju när jag börjar skriva detta inlägg. jag har inte gått och lagt mig än. jag är skit trött, det har jag varit hela natten, men jag har inte kunnat sova. Det gick bara inte. Jag har gått igenom alla mail på facebook, och jag bara log. Jag kan inte förstå att jag log. Jag ler inombords nu när jag tänker på det tom. Jag borde egentligen sitta och stor böla pga några andra mail i den där lilla inkorgen. Men jag bryr mig inte om de just nu.. jag bryr mig bara om att jag är så jävla glad över att jag en gång har fått lära känna världens finaste kille.. gud så glad jag är över det, helt sjukt. 

Varför sitter jag inte och gråter över att den killen bokstavligt talat är död? Varför är jag inte ledsen för att någon annan har tagit sig in i världens finaste pojkes kropp och blivit en annan person och skriver helt sjukt elaka saker till mig? Jag vet inte. Jag har faktiskt inget riktigt svar på det, och jag förstår inte på mig själv just nu faktiskt. Jag känner en lättnad på något sätt. Jag kan inte förklara alls hur jag känner.. jag sitter inte och tänker på hur jävla dåligt allting är just nu, jag har suttit och tänkt på hur jävla bra allt har varit och fått små lyckorus och känt mig tacksam för att just jag blev den personen som fick vara med om det.. Är det inte sjukt? Hur det kan ändras så snabbt? Jag ska inte ta något för givet, imorgon kanske jag vill dö igen, men de löser vi då. Just nu känns allt bara.. helt okej bra. Bara han är lycklig så kommer livet sluta bra

Ja hörni. Jag är verkligen så jävla glad just nu.. Jag blev så jävla glad av att läsa de fina ord han en gång skrivit till mig, jag är så jävla glad över vad vi en gång haft, jag finner inga ord! Men riktigt jävla tacksam är jag, och det kommer jag alltid vara även fast det har blivit som det har blivit. Allt jag önskar nu är att du hittar någon som är bra för dig, och att du hittar rätt balans i livet igen och tar dig upp på båda benen och står kvar där. Jag önskar verkligen att den person jag lärde känna kommer komma tillbaka, för den personen är en helt sjukt underbar människa som jag tror kan komma långt här i livet och lyckas! 

Kanske känner jag mig stark och tacksam för att jag insåg att jag har så jävla bra vänner och familj som faktiskt älskar mig? Tack för att ni hjälpt mig och fått mig på rätt spår, tusen tusen tusen tack till alla. Och jag känner mig nästan lite glad över att det är över nu, det som är så jävla tråkigt är själva sättet det slutade på. För det var inte bara min andra halva, utan min bästa vän också. Om saker och ting hade slutat annorlunda hade det varit mycket skönare, men nu är det såhär, och jag är nöjd bara det går bra för dig.

Personen i fråga läser inte ens min blogg, och det finns nog ett fårtal som fattar vem jag snackar om, men resten behöver inte förstå. jag ville bara skriva av mig lite av mina känslor, för det känns så himla skönt. Jag vill knappt sluta skriva. Jag känner så mycket. Jag fattar inte hur fan jag kan känna såhär ens, haha.. de är lite komiskt, med tanke på hur gårdagen såg ut! (hehe cool gubbe). Nej hörni. Jag måste sluta skriva, för de kommer inte komma så mycket mer vettigt! Kramfrånmigtillminakäravänner. 


Det här är något jag alltid kommer att minnas!
Jag ångrar ingenting med dig, och jag kommer alltid älska dig iallafall!
Take care!