Mina föräldrar. Kent Magnusson och Maria Magnusson! skulle väl inte vilja kalla dom får två helt normala människor.. 

När mamma stog på altaret och skulle säga ja till min pappa, så visste hon hela tiden att hon inte ville, min mamma var inte ens kär i pappa. min pappa var en missbrukare och en misshandlare, och han har satt dramatiska spår i båda mina bröders liv, jag är glad över att jag var så pass liten så att jag inte minns någonting. 

Pappa sket i oss, och kunde köra oss i bilen helt nordrogad. Och om han inte fick det så kunde han slå mamma blodig med en stekpanna, tills hon lät honom göra det. Han köpte inte en enda julklapp, men mamma var tvungen att skriva att det var ifrån honom. Gud vet vad mycket hemskt min pappa har gjort mot mig och min familj. Tillslut var mamma stark nog att säga nej, och anmälde honom. Han fick sitta i fängelse och sedan dess har han varit fri från droger. 

När jag växte upp fattade ju inte jag att pappa hade varit dum och elak, medans mina bröder hatade honom och tyckte att jag var störd i skallen som ville träffa honom. Men jag var 6 år, inte alls smart.. jag ville liksom vara tre? Jag sög på napp och kissade på mig, jag fattade ju inte speciellt mycket. Men när jag blev ca 13, och fick en klar bild framför mig så sa jag bara stopp. jag slutade träffa pappa. samtidigt som jag kände hat så var det så grymt jobbigt, jag menar.. jag är hans kött och blod? Han är fortfarande MIN pappa fastän han betett sig som skit. så när jag hade börjat ettan, alltså 16 år, så hörde jag av mig igen och sen dess har vi börjats träffats igen. det har varit riktigt skönt, och mina bröder träffar han också igen. nu har han blivit mer normalt funtad i skallen än förut, han var ju fortfaradne bäng efter alla jävla droger och sprutor han hade tagit. han hade väl inte en enda hjärncell kvar liksom. men nu är han på fötter igen, så mycket som han kan bli iallafall! och han är en helt underbar pappa trots allt :) han förklarar alltid så mycket kärlek, och det gick inte en enda dag under dessa tre år när jag inte träffade honom, utan att han skrev långa mail till mig om hur mycket han saknade mig och älskade mig. 

Min pappa har ändå ett sånt stort hjärta, han har så mycket kärlek och ge. även om han är jävligt korkad ibland så är han lite av de bästa jag har! jag önskar att jag hade mer tid till att träffa honom. 

man skulle väl kunna säga att jag är en yngre och snyggare (javisst) verasion av min mamma. kort stubin, riktigt jävla aggresiv, fördomsfull, och säger saker utan att tänka sig för. men är det något vi är olika på, så är de att mamma har svårt att älska folk och säga det, medans jag har väldigt lätt för det. hon är däremot väldigt lätt att muta! :) och väldigt generös. vi har haft det lite trassligt jag och mamma, eftersom att båda är så jäkla arga av sig, men de börjar bli bättre tycker jag. 

jag vet att hon finns där när jag behöver henne :) En totalt underbar mamma, som alltid backar upp för mig och skyddar min rygg. hon försöker alltid hjälpa mig och stötta mig när jag är längst nere på botten, och de är hon värd guld för. Världens bästa mamma!! :)