Jag hatar mig själv. av en jävla massa anledningar. jag hatar mig själv för att jag trycker bort människor ifrån mitt liv. jag får människor att vilja lämna mig. jag hatar mig själv för att du inte älskar mig. jag hatar mig själv för att jag ställer till med besvär och alltid ställer till med problem. jag hatar mig själv för att du inte kan vara ärlig mot mig. jag hatar mig själv för att jag inte är den jag egentligen vill vara. jag hatar mig själv för att jag ställer mig i försvarsposition och agerar agressivt när jag egentligen är ledsen. jag trycker bort folk ifrån mitt liv när jag inte känner mig uppskattad och älskad. när jag inte känner bekräftelse blir jag ledsen. jag hatar att det jag känner alltid är fel. jag hatar att be om ursäkt för något jag inte gjort. jag hatar mig själv för att jag gråter mig själv till sömns i onödan. jag hatar mig själv för att jag är ful och otillräcklig. jag hatar mig själv för att jag gör allt för att du ska förstå att du är hela min värld, men det räcker ändå inte. Jag försöker räcka till, men det duger aldrig. Jag har aldrig dugit, och jag kommer aldrig göra det. 

vem är jag egentligen? jag är ingen. jag är någon som förstör mitt eget liv självmant, utan att kunna sätta stopp på det. jag är någon som inte ens en mor kan älska. jag är otillräcklig