jag trodde aldrig för åtta månader sedan att jag skulle hitta mitt livskärlek på en utefest mitt ute i skogen. men sedär, de gjorde jag. och jag är så lycklig med honom. han har verkligen fått mig att inse vad livet verkligen går ut på, hur jag ska bete mig i vissa situationer, och vad som är rätt och fel. han är verkligen min andra halva. någon som jag inte skulle kunna andas utan. mitt liv helt enkelt. min livskraft! en av dom som jag värderar högst. han är min pojkvän! vi har vart med om så mycket roligt, och det känns aldrig konstigt med min älskling. jag kan verkligen vara mig och lite till med honom, jag vet att han alltid kommer vara där för mig ändå. jag har aldrig känt mig såhär älskad förut, eller verkligen känt att jag vet att han tycker att jag är fin på mitt sätt, även om jag är nyvaken och luktar illa... och han är fortfarande det sexigaste jag vet även om han fiser mig i ansiktet lite då och då. det är verkligen äkta kärlek! det har aldrig varit konstigt med honom. vi bara ska vara tillsammans. det är jag och robert! 

jag är så glad för det vänner man har utanför de här "bästa-vänner-grejen". sånna som alltid finns där, även om man inte hörs på en månad eller två. sånna där äkta vänner! som inte behöver responsen, dom som vet att allting är som vanligt ändå. dom här raderna vill jag speciellt tillägna min kära vän Sanna Swee. Hon är underbar. jag älskar dig!

alla glada tjejer i klassen som gör en på glatthumör varje dag, förtjänar också en rad. ni är undebrara!

jag saknar hursomhelst min familj hur mycket som helst. jag har fått pratat av mig med några, och det lättade verkligen mitt hjärta. jag hoppas bara på att allting ska bli bättre och bättre. men som jag sa tidigare, man vet aldrig vad som väntar. jag vill iallafall att dom ska veta att jag älskar dom hur mycket som helst. vi kanske försvinner imorgon, någon kanske dör. man ska inte ta varandra för givet. jag väntar på att det ska ordna sig. livet är inte för kort, det kan hända :)