jag brukade säga att det inte var lätt när det är svårt, men skönt när det går. det är förfan inte ens skönt längre. jag är bara less på alla sjuka förhoppningar och förlåtelser. alla ord som kanske inte betyder något. hur ska man veta, när en person har svikit så mycket att all tillit har försvunnit? om jag fick önska mig vad jag ville, så skulle jag spola tillbaka tiden och få allting ogjort.

men det är precis som i låten, jag kan inte gråta längre. har tagit slut på tårar! det är förjävligt...