Jag gör en otrolig fuling, jag sitter på bussen från karlskoga påväg till tierp. Och jag tänker hur mycket jag saknar min bästavän. Det är en sån där känsla som man får om man bor över 30 mil ifrån någon man behöver för att fungera. Amina är en sån som man behöver, en daglig dos av hennes skratt,hennes tokiga och helt galna påhitt, även hennes gnäll och skrik. Ja allt som är typiskt amina. Jag tänker även att hon får mig att tänka klart. Hon knuffar alltid mig i rätt riktning. Det Jag vill komma fram till är att jag älskar dig gränslöst mitt hjärta. Tvivla aldrig på det! / Sanna