egentligen har jag bara ett stort hål i mitt hjärta. jag har ont hela tiden, och det kommer aldrig att lagas. det finaste jag visste har gått i tusen bitar, det känns som att det kommer ta evigheter att laga och jag vet inte om jag orkar vänta så länge. jag orkar inte vänta något mer alls. 

jag lever under en jävla fasad. så jävla falskt och opersonligt. jag kliver upp, hoppar i min fasad och skrattar bort det som om det vore en skit grej. så fort man kommer hem så försvinner den, och man bara faller ner i världens största grop. jag har så jävla ont.